Flickans beroende började redan i unga år. Tidigt fick hon smak för förändring. Till sin mors stora oro försökte hon dämpa sin abstinens genom att möblera om i hemmet. Soffor, sängar, stolar, tavlor, lampor... Allt flyttades om och bytte plats för att några veckor senare hitta tillbaka till sin ursprungliga plats.
Till sin fars stora bekymmer byttes plats även på pojkvänner... Stora, små, långa, korta, gamla och unga. Alla de sorter skulle provas. Både bröder och far försökte jaga bort de envisaste uppvaktarna med hagelbössor och slangbellor. Men det hade de inte behövt. Flickan tröttnade på beundrarna en efter en och letade efter villebråd på nya jaktmarker.
När de halländska skogarna inte längre räckte till bestämde sig flickan för att flytta norrut för att stilla sin abstinens. Killar, ommöblering, lägenheter och fester. Allt i en salig röra för att flickan inte skulle tröttna. Men tröttna, det var precis vad hon gjorde!
Så återigen gick flyttlasset mot nya äventyr. Ny ort, nytt jobb, nya vänner, nya lägenheter och nya killar... När tristessen blev som störst träffade flickan på sin första stora zahir. Därefter gick det bara utför! Zahiren klamrade sig hårt fast och ledde till många tårar. När besattheten tillslut bröts hade fler zahirer smugit sig fast. Färger och pärlor blev droger för flickan som nu återigen behövde rörelse.
Ny ort, nytt jobb, nya vänner, nya lägenheter och nya killar... Efter några år i den kungliga huvudstaden började det återigen kittla i flickans förändringsnerver. Vad skulle hon nu göra? Var det återigen dags för något annat?
Kanske slår hon sig till ro, kanske letar hon vidare? Men här lämnar vi den förändringsknarkande flickan. Och om ingenting har hänt så letar hon nog fortfarande efter förändring...
Du skriver bra och jag väntar med spänning p sagans fortsättning och hejar som en galning på flickan och hoppas hon kommer hitta något som får henne att må bra :-)
SvaraRadera