Du, min största Zahir. Du har fått mig att må bra men du har också fått mig att må dåligt. Du har lockat mig, du har puttat bort mig. Du har behövt mig och du har klarat dig utan mig. Du gjorde dig fri från mig och jag kände mig sviken. Att du valde någon annan, som var min vän, gjorde mig förkrossad. Men det värsta var känslan av att ha blivit lurad. Jag kände mig dum! Hade ni gått bakom min rygg? Skrattade ni åt mig?
För mig hade det känts bättre om du berättat innan jag själv upptäckt känslorna ni hade för varandra.
Jag förstår att kärlek inte går att stoppa. Jag förstår att du var rädd för att såra mig. Jag förstår att du inte ville förlora mig som din vän.
Jag väljer att förlåta dig och önskar dig all lycka!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar