Pärleskan...
Undra hur länge hon stannar?
Published with Blogger-droid v1.6.7
27 feb. 2011
Är tiden inne?
Åh vad det är kul att få beröm!
Är det kanske dags att ta klivet upp ett snäpp... till en riktig dansklubb?
Är det kanske dags att ta klivet upp ett snäpp... till en riktig dansklubb?
Published with Blogger-droid v1.6.7
Så var det dags...
Vita hårstrån - check
Vakna tidigt - check
Nedsatt hörsel - check
Senilitet - check
Det är inte lätt att bli gammal...
Vakna tidigt - check
Nedsatt hörsel - check
Senilitet - check
Det är inte lätt att bli gammal...
Published with Blogger-droid v1.6.7
23 feb. 2011
Det kanske funkar!?
Det var värst! Det bara sprutar ut ord ikväll...
Men efter alla tankar om lycka och tacksamhet så känner jag mig faktiskt gladare. Jag har många saker att glädjas åt och ikväll kommer jag att försöka behålla den känslan nu när jag ska lägga mig. Vem vet? Kanske vaknar jag upp i morgon och är lycklig...
Men efter alla tankar om lycka och tacksamhet så känner jag mig faktiskt gladare. Jag har många saker att glädjas åt och ikväll kommer jag att försöka behålla den känslan nu när jag ska lägga mig. Vem vet? Kanske vaknar jag upp i morgon och är lycklig...
Tackbrevet
Till min vän Ogräset!
Tack för att du finns och för att du står ut med alla mina fel och brister!
Tack för att du alltid försöker muntra upp mig!
Tack för att du alltid ställer upp när jag behöver någon att prata med!
Tack för att det jag berättar i förtroende stannar hos dig!
Tack för att du alltid tar hand om mig och vill mitt bästa!
Tack för att du alltid erbjuder mat och husrum när jag behöver!
Tack för att vi bara kan umgås och inte alltid behöver ha något att säga!
Tack för att du är ärlig mot mig!
Tack för alla äventyr!
Tack för att du stödjer mig i min förändring och att du tror på mig!
Tack för att du finns!
Jag hade aldrig klarat mig utan dig, min vän!
/ Din snöängel
Tack för att du finns och för att du står ut med alla mina fel och brister!
Tack för att du alltid försöker muntra upp mig!
Tack för att du alltid ställer upp när jag behöver någon att prata med!
Tack för att det jag berättar i förtroende stannar hos dig!
Tack för att du alltid tar hand om mig och vill mitt bästa!
Tack för att du alltid erbjuder mat och husrum när jag behöver!
Tack för att vi bara kan umgås och inte alltid behöver ha något att säga!
Tack för att du är ärlig mot mig!
Tack för alla äventyr!
Tack för att du stödjer mig i min förändring och att du tror på mig!
Tack för att du finns!
Jag hade aldrig klarat mig utan dig, min vän!
/ Din snöängel
Förlåtelsebrevet
Du, min största Zahir. Du har fått mig att må bra men du har också fått mig att må dåligt. Du har lockat mig, du har puttat bort mig. Du har behövt mig och du har klarat dig utan mig. Du gjorde dig fri från mig och jag kände mig sviken. Att du valde någon annan, som var min vän, gjorde mig förkrossad. Men det värsta var känslan av att ha blivit lurad. Jag kände mig dum! Hade ni gått bakom min rygg? Skrattade ni åt mig?
För mig hade det känts bättre om du berättat innan jag själv upptäckt känslorna ni hade för varandra.
Jag förstår att kärlek inte går att stoppa. Jag förstår att du var rädd för att såra mig. Jag förstår att du inte ville förlora mig som din vän.
Jag väljer att förlåta dig och önskar dig all lycka!
För mig hade det känts bättre om du berättat innan jag själv upptäckt känslorna ni hade för varandra.
Jag förstår att kärlek inte går att stoppa. Jag förstår att du var rädd för att såra mig. Jag förstår att du inte ville förlora mig som din vän.
Jag väljer att förlåta dig och önskar dig all lycka!
Tacksamhetsdagbok v.1
Fem saker som hänt under den senaste veckan som jag känner mig tacksam över:
1. Tacksamheten över att min kropp har hållit ihop så att jag kan dansa är stor. Jag behöver musiken, värmen, närheten, människorna och glädjen.
2. Fikastund med min vän Therese. Det var så roligt att träffa henne igen. Det var alldeles för längesedan. Jag saknade henne redan innan vi skilts åt. Hoppas verkligen inte att det dröjer lika länge innan vi ses igen. Hon får mig att bli glad!
3. Pratkväll med min vän Björn. Han lyssnar och verkar inte döma. Han öppnar sig för mig och verkar känna förtroende tillbaka. Jag känner mig glad över att jag har någon att prata med och någon att lyssna till.
4. Eftersom det aldrig vill sluta snöa är jag tacksam för mitt garage! Jag går 3 meter, tar hissen ner 10 våningar, går 15 meter och sedan är jag framme vid bilen.
5. Jag är tacksam för att Stålet fortfarande vill vara min vän. Morgonmailen gör att jag vill vakna!
1. Tacksamheten över att min kropp har hållit ihop så att jag kan dansa är stor. Jag behöver musiken, värmen, närheten, människorna och glädjen.
2. Fikastund med min vän Therese. Det var så roligt att träffa henne igen. Det var alldeles för längesedan. Jag saknade henne redan innan vi skilts åt. Hoppas verkligen inte att det dröjer lika länge innan vi ses igen. Hon får mig att bli glad!
3. Pratkväll med min vän Björn. Han lyssnar och verkar inte döma. Han öppnar sig för mig och verkar känna förtroende tillbaka. Jag känner mig glad över att jag har någon att prata med och någon att lyssna till.
4. Eftersom det aldrig vill sluta snöa är jag tacksam för mitt garage! Jag går 3 meter, tar hissen ner 10 våningar, går 15 meter och sedan är jag framme vid bilen.
5. Jag är tacksam för att Stålet fortfarande vill vara min vän. Morgonmailen gör att jag vill vakna!
Lycka!?
Jag har tittat på några avsnitt ur SVT:s serie Jakten på lyckan. Det är ett program om strävan efter att bli lycklig och om man man lära sig att bli lycklig.
Programmet har satt igång en del tankeverksamhet och jag har nu grubblat ut att jag nog är lyckligast när jag inte tänker så mycket... Men hur f*n slutar man att grubbla!?
I det senaste avsnittet dök det upp ett uttryck jag ska försöka anamma. Jag vill bli en njuterska! Visst låter det bättre än förändringsknarkare!
På programmets hemsida fanns ett lyckotest. Där lyckades jag skrapa ihop 52% lycka... Något högre siffra hade ju inte skadat! På hemsidan fanns också några lyckostrategier att arbeta med för att känna en större lycka. Det kanske är värt att prova... Jag har ju inget att förlora!
Programmet har satt igång en del tankeverksamhet och jag har nu grubblat ut att jag nog är lyckligast när jag inte tänker så mycket... Men hur f*n slutar man att grubbla!?
I det senaste avsnittet dök det upp ett uttryck jag ska försöka anamma. Jag vill bli en njuterska! Visst låter det bättre än förändringsknarkare!
På programmets hemsida fanns ett lyckotest. Där lyckades jag skrapa ihop 52% lycka... Något högre siffra hade ju inte skadat! På hemsidan fanns också några lyckostrategier att arbeta med för att känna en större lycka. Det kanske är värt att prova... Jag har ju inget att förlora!
Ingen bra start...
Suck!
Tjock, ful och tråkig!
(Min känsla för morgonen. Hoppas den försvinner...)
Tjock, ful och tråkig!
(Min känsla för morgonen. Hoppas den försvinner...)
Published with Blogger-droid v1.6.7
22 feb. 2011
Sagan om förändringsnarkomanen
Flickans beroende började redan i unga år. Tidigt fick hon smak för förändring. Till sin mors stora oro försökte hon dämpa sin abstinens genom att möblera om i hemmet. Soffor, sängar, stolar, tavlor, lampor... Allt flyttades om och bytte plats för att några veckor senare hitta tillbaka till sin ursprungliga plats.
Till sin fars stora bekymmer byttes plats även på pojkvänner... Stora, små, långa, korta, gamla och unga. Alla de sorter skulle provas. Både bröder och far försökte jaga bort de envisaste uppvaktarna med hagelbössor och slangbellor. Men det hade de inte behövt. Flickan tröttnade på beundrarna en efter en och letade efter villebråd på nya jaktmarker.
När de halländska skogarna inte längre räckte till bestämde sig flickan för att flytta norrut för att stilla sin abstinens. Killar, ommöblering, lägenheter och fester. Allt i en salig röra för att flickan inte skulle tröttna. Men tröttna, det var precis vad hon gjorde!
Så återigen gick flyttlasset mot nya äventyr. Ny ort, nytt jobb, nya vänner, nya lägenheter och nya killar... När tristessen blev som störst träffade flickan på sin första stora zahir. Därefter gick det bara utför! Zahiren klamrade sig hårt fast och ledde till många tårar. När besattheten tillslut bröts hade fler zahirer smugit sig fast. Färger och pärlor blev droger för flickan som nu återigen behövde rörelse.
Ny ort, nytt jobb, nya vänner, nya lägenheter och nya killar... Efter några år i den kungliga huvudstaden började det återigen kittla i flickans förändringsnerver. Vad skulle hon nu göra? Var det återigen dags för något annat?
Kanske slår hon sig till ro, kanske letar hon vidare? Men här lämnar vi den förändringsknarkande flickan. Och om ingenting har hänt så letar hon nog fortfarande efter förändring...
Till sin fars stora bekymmer byttes plats även på pojkvänner... Stora, små, långa, korta, gamla och unga. Alla de sorter skulle provas. Både bröder och far försökte jaga bort de envisaste uppvaktarna med hagelbössor och slangbellor. Men det hade de inte behövt. Flickan tröttnade på beundrarna en efter en och letade efter villebråd på nya jaktmarker.
När de halländska skogarna inte längre räckte till bestämde sig flickan för att flytta norrut för att stilla sin abstinens. Killar, ommöblering, lägenheter och fester. Allt i en salig röra för att flickan inte skulle tröttna. Men tröttna, det var precis vad hon gjorde!
Så återigen gick flyttlasset mot nya äventyr. Ny ort, nytt jobb, nya vänner, nya lägenheter och nya killar... När tristessen blev som störst träffade flickan på sin första stora zahir. Därefter gick det bara utför! Zahiren klamrade sig hårt fast och ledde till många tårar. När besattheten tillslut bröts hade fler zahirer smugit sig fast. Färger och pärlor blev droger för flickan som nu återigen behövde rörelse.
Ny ort, nytt jobb, nya vänner, nya lägenheter och nya killar... Efter några år i den kungliga huvudstaden började det återigen kittla i flickans förändringsnerver. Vad skulle hon nu göra? Var det återigen dags för något annat?
Kanske slår hon sig till ro, kanske letar hon vidare? Men här lämnar vi den förändringsknarkande flickan. Och om ingenting har hänt så letar hon nog fortfarande efter förändring...
20 feb. 2011
Erkännande
Under allt prat om rastlöshet, drömmar och framtid myntades ett för mig nytt begrepp...
Jag är förändringsnarkoman!
Jag är förändringsnarkoman!
Rugby, badtunna och blått knä
Årets mixturnering gick av stapeln förra helgen. Tre lag med blandade erfarenheter möttes både på planen och i tunnan. Det blå knät uppkom inte förrän under tredje halvlek. Som vanligt var det den sista halvleken som gick vildast till...
Suck!
Nu har det blivit så där jobbigt att skriva igen! Det har hänt för mycket och jag vet inte vad jag ska börja med...
Published with Blogger-droid v1.6.7
11 feb. 2011
9 feb. 2011
8 feb. 2011
7 feb. 2011
Åskmolnet
Efter en dag med fuktansvärt dåligt humör, segade jag mig iväg till dansen som ikväll var boogie woogie. Jag kände inte alls för att dansa men giftet sögs in i mina ådror och sen ville jag inte åka hem...
För första gången var BoW:n riktigt kul... Det kan ha att göra med att jag fick beröm... Den jobbiga känslan från igår kväll försvann och jag åkte hem sjungandes. Väl hemma kom oroskänslan smygandes. Nu är den tillbaka och jag känner att åskmolnet ovanför skallen är här...
Just nu är livet krångligt... Jag går i ide! Väck mig när det blir dans!
För första gången var BoW:n riktigt kul... Det kan ha att göra med att jag fick beröm... Den jobbiga känslan från igår kväll försvann och jag åkte hem sjungandes. Väl hemma kom oroskänslan smygandes. Nu är den tillbaka och jag känner att åskmolnet ovanför skallen är här...
Just nu är livet krångligt... Jag går i ide! Väck mig när det blir dans!
6 feb. 2011
Inte nu igen!
Nu är de där... De där känslorna... De där känslorna jag vill bli av med...
Oron... Ovissheten... Obeslutsamheten...
Zahirernas baksidor...
F*ck!
Oron... Ovissheten... Obeslutsamheten...
Zahirernas baksidor...
F*ck!
Mina zahirer
Jag har funderat mycket på mina zahirer...
Under ganska många år hade jag ingen hobby eller några intressen alls. Det var något som saknades och jag avundades dem som faktiskt hade hittat något de brann för. Hur hade de gått tillväga för att hitta sitt intresse? Eller var det något som bara kom? Med åren lyckades även jag skaffa ett och annat intresse, men ofta försvann de fortare än de kommit. Några stannade kvar och någonstans på vägen förvandlades mina intressen till någon form av besatthet och mina intressen blev zahirer...
De finns där dygnet runt och jag kan inte göra något annat eller tänka på något annat. Får jag väl ett intresse som fastnar, blir det min zahir. Nuförtiden blir jag nästan lite rädd för att fastna för mycket för något. Det händer att en zahir kan försvinna för att ersättas av någon annan.
Att vara utan intressen eller vara besatt? Jag vet inte vad som är värst? Eller bäst?!
Att inte kunna sluta grubbla eller få något ur skallen, kan vara outhärdligt. Men jag tror inte att jag skulle vilja vara utan mina zahirer. Jag har förmånen att verkligen kunna gå helt upp i något och jag njuter av varje sekund. Det är när jag inte träffar på mina zahirer som det kan bli besvärligt. Men när jag tillbringar tid med min zahir är det en fullkomlighet, en lycka som är obeskrivbar. Den vill jag inte vara utan!
Nu är min rädsla att jag träffar på för många zahirer. Tänk om jag förlorar kontakten med verkligheten bara för att kunna få njuta en stund.
Zahirerna blir min drog, mitt gift!
(Och jag som trodde att jag var drogfri...)
Under ganska många år hade jag ingen hobby eller några intressen alls. Det var något som saknades och jag avundades dem som faktiskt hade hittat något de brann för. Hur hade de gått tillväga för att hitta sitt intresse? Eller var det något som bara kom? Med åren lyckades även jag skaffa ett och annat intresse, men ofta försvann de fortare än de kommit. Några stannade kvar och någonstans på vägen förvandlades mina intressen till någon form av besatthet och mina intressen blev zahirer...
De finns där dygnet runt och jag kan inte göra något annat eller tänka på något annat. Får jag väl ett intresse som fastnar, blir det min zahir. Nuförtiden blir jag nästan lite rädd för att fastna för mycket för något. Det händer att en zahir kan försvinna för att ersättas av någon annan.
Att vara utan intressen eller vara besatt? Jag vet inte vad som är värst? Eller bäst?!
Att inte kunna sluta grubbla eller få något ur skallen, kan vara outhärdligt. Men jag tror inte att jag skulle vilja vara utan mina zahirer. Jag har förmånen att verkligen kunna gå helt upp i något och jag njuter av varje sekund. Det är när jag inte träffar på mina zahirer som det kan bli besvärligt. Men när jag tillbringar tid med min zahir är det en fullkomlighet, en lycka som är obeskrivbar. Den vill jag inte vara utan!
Nu är min rädsla att jag träffar på för många zahirer. Tänk om jag förlorar kontakten med verkligheten bara för att kunna få njuta en stund.
Zahirerna blir min drog, mitt gift!
(Och jag som trodde att jag var drogfri...)
5 feb. 2011
Härlig lördag!
Fan vad det är skönt att bara ligga kvar i sängen några timmar och dagdrömma!
Published with Blogger-droid v1.6.7
Luktar det bränt?
Jag tänker för mycket! På allt och på inget... på viktiga saker och på oviktiga... Vad är det egentligen som betyder något? Vem bestämmer om vad som är oviktigt? Vem bestämmer om man är olycklig eller lycklig? Går det ens att mäta lycka?
Just nu har jag bestämt mig för att bara vara! Det verkar som att jag mår bäst av det... tyvärr grubblar jag över det också...
Just nu har jag bestämt mig för att bara vara! Det verkar som att jag mår bäst av det... tyvärr grubblar jag över det också...
Published with Blogger-droid v1.6.7
3 feb. 2011
Någon har intagit min kropp!
Trollpackan har återlämnat det hon tagit...
Tyvärr har hon nu också intagit min arma kropp och tillfört diverse krämpor...
Vad sägs om sträckt skuldra, värk i ljumsken, smärta i knä och inte minst... pms
F*ck!
Tyvärr har hon nu också intagit min arma kropp och tillfört diverse krämpor...
Vad sägs om sträckt skuldra, värk i ljumsken, smärta i knä och inte minst... pms
F*ck!
2 feb. 2011
Bra dag!
Ibland är mitt jobb bra!
Tänk er några längder i simbassängen, en stund i bubbelpoolen och sedan några minuter i bastun...
Ja, under arbetstid...
Ja, betalt...
...Tyvärr var det några skrikiga elever med...
Tänk er några längder i simbassängen, en stund i bubbelpoolen och sedan några minuter i bastun...
Ja, under arbetstid...
Ja, betalt...
...Tyvärr var det några skrikiga elever med...
1 feb. 2011
Still missing!
Det är fortfarande ingen trollpacka som hört av sig! Fan!
Published with Blogger-droid v1.6.6
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)