Så var det dags igen...
Känslan varierar mellan glädje och frustration... Den här gången, det senare alternativet. Nu börjar det bli svårt! Jag hade ont i mitt knä och höll mig undan lite, det innebar att jag inte fick dansa så mycket. Jag gick ifrån gymnastiksalen med tunga steg... Tråkigt att jag inte får med mig någon! Det är trist att alltid gå själv!
Jag blir så sur på dem som aldrig vill byta danspartner. Tror de verkligen att man lär sig något när man dansar med en och samma??
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar