Vem fan...

... har kommit på headbanging?? Jag bara undrar!!

och varför lär jag mig aldrig att jag inte ska headbanga??




Aj, aj, aj.....

Dårarnas hus

Det var dags igen! Efter en tids sjukdom började det spritta i benen på Sparven och dansskorna gick nästan ut genom dörren själva. Vilken tur att den ståtliga och vackra amasonkvinnan fanns på plats som sällskap när det återigen var dans i dårarnas hus.

Spända och nyfikna gav de långbenta donnorna sig iväg...

Skulle sparven och den vackra amasonkvinnan lyckas med sitt uppdrag? Skulle de klara sig levande ifrån detta dårarnas hus? Kvällens utmaningar skulle visa sig bli många...

Värmen slog emot vid entren och de båda flickorna såg vilset på varandra för att sedan ge sig in i vimlet bland varma kroppar och rytm. Efter bara en kort tid träffade de på kvällens första utmaning. Mannen var artig och pratglad, tog med van hand ut Sparven i vimlet. Hans försök att splittra de båda kvinnorna skulle visa sig lyckas, åtminstone för en stund.

Sparven stod och tog igen sig då någon plötsligt knackade henne på axeln. Det skulle visa sig vara en ulv i fårakläder... Skulle Fågeln klara av denna kanske den största utmaningen för kvällen?! Den beryktade Balboan hade fått henne i sina klor och när hon intet ont anandes skred ut på golvet skrattade han rått inombords. Balboan var en berest, berömmande man. Åtminstone berömde han sig själv efter varje tur. Efter fyra danser av oupphörligt surr i örat lyckades fågeln slita sig ur klorna på denna livsfarliga varelse. Hon var fri! Pustandes drog Sparven sig till vattenhålet där hon träffade på sin väninna. Väninnan hade också slagits mot Balboan och alltså även hon lyckats komma därifrån med livet i behåll.

Efter många timmars försvarande mot allsköns märkliga kavaljerer, återstod endast en utmaning. Det skulle visa sig vara den svåraste att stå emot. Han dansade underbart och Sparven sveptes med i hans mjuka rörelser. Han förtrollade henne med sina gungningar och hade det inte varit kvällens sista dans hade han lyckats lura henne kvar i dårarnas hus.

Men liksom alla sagor slutar även denna lyckligt. Men det var i sista stund Sparven och amasonkvinnan lyckades ta sig levande ifrån huset med alla dårarna. Och kanske letar de efter nya utmaningar någon annanstans, någon annan gång...

Vårskönt bokbyte

Äntligen har mitt paket kommit! I det fanns Lyckan, kärleken och meningen med livet av Elizabeth Gilbert och Prinsessan och mördaren av Magnus Nordin. Två böcker jag inte har hört så mycket om. Spännande!

I paketet fanns också en påse med härliga pärlor, några tepåsar och lite choklad. Kvällen är räddad! Min bokvän hade såklart också skrivit om sina tankar med innehållet.

Tack snälla bokvän för paketet! Det ska bli trevlig läsning!

Hoppas hoppas!

Tänk om det äntligen är min tur att vinna! Kolla här!

Z!!??

Varför stavas ofta dansbandsnamn med z? Kan någon berätta det?! Varför?

Efterlängtat besök

De två vackra jäntorna hade inte sett varandra på länge. Saknaden var stor och minnena många. Äntligen fick de träffas. 30 år av minnen tar tid att prata igenom...

Öknens drottning

Solen strålade och en och annan vårkänsla letade sig fram. Den vackre, sexige springaren styrde nyskodd och fullpackad återigen kosan söderut mot ännu ett dansant äventyr.

Kungen hade lämnat sitt nybyggda slott obevakat med endast några grannar som nyfikna tittade ut. Vem var denna mystiska rödhåriga donna? Varför snokade hon runt och såg allmänt förvirrad ut? The Dancing Queen lyckades inte komma in i det vackra bygget utan bestämde sig för att tillbringa den stormiga men soliga eftermiddagen vid havet. Efter lång väntan behagade kungen att besvara rödtottens påringning och hon lyckades ta sig in i palatset. Frusen kurade hon ihop sig i soffan med en god bok i väntan på sin kung.

Kungen visade sig vara en utmärkt grillmästare och de båda avnjöt en utsökt supé. Tillsammans laddade de upp inför kvällen som visade sig bli minnesvärd...

De skånska spelemännen var uppvärmda och hade satt igång när herrskapet och deras följeslagare tågade in. Med van hand förde kungen ut sin rödhåriga vän på dansgolvet. Tonerna lockade deras kroppar till rörelse, det skulle bli en varm afton!

Efter åtskilliga timmar i öknen på golvet drabbades paret av en fruktansvärd upplevelse. En mäktig shejk la beslag på den röda mön. Han klamrade sig fast och de båda svettades i öknens ofattbara hetta. Nog för att Skåne ligger i söder, men vem kunde tro att det var lika hett som i Sahara?

Som vanligt gick den förtrollade kvällen alldeles för snabbt. Kungen och hans vänner sökte sig ut i den svalkande natten. Den vingliga parten kördes hem och lyckades till sist komma in i sin egen boning och de två resterande sökte sig hem till palatset. En välbehövlig måltid åts och en nödvändig dusch togs. Därefter sökte sig de båda till sina slafar. Småpratandes slumrade de efter några timmar in i en välbehövlig sömn.

Efter alldeles för få timmar till sängs var det dags för den slitna dansdrottningen att ge sig av till sitt eget rike. En lång färd väntade henne och kungen önskade henne en trevlig resa med hopp om snar återförening.

Tills de skulle träffas igen fick de båda drömma om att få dansa i varandras armar natten lång... Längtan var stor...