Såg honom idag... Det kändes helt ok... Men fortfarande tänker jag på honom varje morgon... och varje kväll... Jag var lite orolig att påsklovet skulle bli ett grubbellov men jag har inte grubblat alls mycket. Jag skulle faktiskt kunna tänka mig att vara ledig en vecka till.
När jag träffar folk vill jag vara själv men sedan när vännerna gått får jag panik... Jag vill njuta av att vara själv igen! Men det har gått ganska bra de senaste dagarna. Har äntligen hittat lusten att pärla igen... och att jobba... på gott och ont.
I morgon är det dags för årets första grillfest. Jag serverar vildsvin. Hur nu detta ska gå?! Hoppas att våren tittar fram i Kungälv! Jag vill använda min vårjacka igen!
29 mars 2008
28 mars 2008
23 mars 2008
17 mars 2008
16 mars 2008
Just nu...
... längtar jag efter att det ska gå en hel dag utan att jag tänker på honom...
... längtar jag ut trots att jag varit ute i flera timmar...
... känns livet lite lättare...
... kan jag se ljuset på min skumpiga, slingriga stig...
11 mars 2008
Jag är bara så jävla ledsen!
Just nu är det tungt... jävligt tungt. Har lipat hela dagen, inför chefen, kollegor och ... ja dagen är ju inte slut ännu... Jag har så mycket känslor inom mig som jag inte vet var jag ska göra av. Kärlek, hat, ilska, besvikelse...
Jag har provat med att kväva känslor genom ensamhet, träning, mat, fest, alkohol, sällskap, hångel och till och med schlager (hu). Men inget verkar funka! Vad gör jag för fel?!
Jag vill inte umgås med någon, men när jag är själv får jag panik... All energi går åt att hitta saker att göra, att fylla helgerna. Veckorna är inte så farliga ännu. Jag blir helt panikslagen av att veta att jag kanske inte har något att göra om tre helger... Jo det är långt kvar dit, det kanske dyker upp något... Men det hjälper inte mig nu! Fast egentligen vill jag inget hellre än att vara själv... Jag som brukade gilla att vara själv!
Jag vill prata med honom... men jag vet inte vad jag vill säga... och han kommer inte att säga något. Jag HATAR att han ser ut som om inget har hänt!
Inte nog med att jag har förlorat min pojkvän, men det känns också som att jag har förlorat min vän. Vi brukade ha så kul ihop! Jag vill hitta tillbaka till den känslan. Hur gör man?
Det har snart gått en månad sedan det tog slut... tyvärr har det inte blivit lättare... När vänder det? Vänder det?
Jag har provat med att kväva känslor genom ensamhet, träning, mat, fest, alkohol, sällskap, hångel och till och med schlager (hu). Men inget verkar funka! Vad gör jag för fel?!
Jag vill inte umgås med någon, men när jag är själv får jag panik... All energi går åt att hitta saker att göra, att fylla helgerna. Veckorna är inte så farliga ännu. Jag blir helt panikslagen av att veta att jag kanske inte har något att göra om tre helger... Jo det är långt kvar dit, det kanske dyker upp något... Men det hjälper inte mig nu! Fast egentligen vill jag inget hellre än att vara själv... Jag som brukade gilla att vara själv!
Jag vill prata med honom... men jag vet inte vad jag vill säga... och han kommer inte att säga något. Jag HATAR att han ser ut som om inget har hänt!
Inte nog med att jag har förlorat min pojkvän, men det känns också som att jag har förlorat min vän. Vi brukade ha så kul ihop! Jag vill hitta tillbaka till den känslan. Hur gör man?
Det har snart gått en månad sedan det tog slut... tyvärr har det inte blivit lättare... När vänder det? Vänder det?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)